Allt oftare kommer larmrapporterna om fattigpensionärer som tvingas leva på välgörenhet i slutet på månaden. Somliga går det så illa för att de blir hemlösa. Inte för att de ställt till det för sig, inte på grund av missbruk eller psykisk sjukdom (vilket vore illa nog), utan eftersom pensionen efter ett helt arbetsliv helt enkelt inte räcker till. Det är heller inte bara de äldre som drabbas, familjer med svårt sjuka barn tvingas se hur stödet dras in och ungdomar med problem får inte den hjälp som behövs eftersom resurserna inte räcker till.

Så ser det ut i Sverige när vi nu närmar oss julen 2017. Det var nog få som för 30 år sedan trodde att det skulle se ut så. Nils till exempel, som för 30 år sedan var mitt i arbetslivet. Sedan, när kroppen inte orkade mer gjorde han misstaget att gå i pension något tidigare än den fastslagna övre gränsen. Efter ett hårt arbetsliv är Nils nu hemlös och försöker att överleva på gatorna i Stockholm. Hör honom berätta sin historia nedan.

För Nils fanns det ingen hjälp att få hos staten. Alla de där skatteinbetalningarna som gjorts under arbetslivet; all den moms som skjutits till statskassan när mat, kläder och böcker inhandlat under åren – allt var till ingen nytta. För i Sverige av idag ställs grupp mot grupp: utsatta svenskar som blir hemlösa ställs mot “nyanlända” som kommunerna köper hus eller lägenheter till. För svenskar är nedprioriterade, svenskar får klara sig bäst de kan.

När grupp ställs mot grupp i Sverige är det uppenbart att det alltid är svenskarna som förlorar.Click To Tweet

När staten sviker litar många på civilsamhället: välgörenhetsorganisationer och Svenska kyrkan bland andra. Det kan man inte alltid göra. Med tanke på den fria rörligheten i EU har Sverige drabbats av den “sociala turism” som Göran Persson en gång talade om. Speciellt hårt drabbade är vi eftersom politikernas signaler har varit, “kom hit, här får ni bidrag och gratis tandvård”. Så EU-migranter kom, åkte hem med pengar på fickan och kom tillbaka. Ett mönster som upprepar sig. Idag är svenskarna – från norr till söder – vana vid en eller annan “tiggare” utanför Coop och Ica.

Sedan har vi de “papperslösa”, alltså illegala invandrare som gått under jorden istället för att acceptera myndigheternas beslut. Dessa, tillsammans med EU-migranterna, sätter hård press på frivilligorganisationerna eftersom de absolut inte under några som helst omständigheter vill bli misstänkliggjorda för rasism. Alltså är det bättre att skuffa undan svensken som behöver hjälp, för det kommer journalisterna inte att skriva om och även om den fria median uppmärksammar det så är det bättre än att pekas ut som “rasist”.

Ett exempel på detta är Svenska kyrkans församlingar i Göteborg som ska hålla öppet från början av december för att ge tak över huvudet åt utsatta. I tidningen berättar de, utan att blinka eller skämmas för sig, att främst EU-migranter och “papperslösa” ska få tak över huvudet.

Sedermera förklarade sig kyrkan med att det främst är de grupperna som inte kan ta del av samhällets trygghetssystem, men att alla är välkomna.

Det fria Sverige har gjort analysen att Välfärdssverige håller på att krackelera och medan asylaktivister och invandringsextremister påpekar att grupp inte ska ställas mot grupp, ser vi hur gruppen utsatta svenskar får det sämre hela tiden. Grupp ställs mot grupp hela tiden och det är svenskarna som förlorar.

Vår förening har precis lanserats och det är tydligt att vi behövs. Svenskarna behöver en klar och tydlig röst som tar ställning och bevakar deras intressen!

Du som har möjlighet, hjälp föreningen att bli den kraft som behövs för att göra skillnad.

425 Shares

En kommentar på “Både stat och civilsamhälle sviker de utsatta svenskarna

  1. Sjukligt att man inte tar hand om dem som byggt upp och tjänat landet genom sina liv, oavsett om man varit arbetare eller stannat hemma och tagit hand om familjen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *