I dag är det ett år sedan IS-anhängaren och illegala invandraren Rakhmat Akilov tillgrep en lastbil och körde den nedför Drottninggatan i Stockholm. Fem personer miste livet och många fler skadades. I dag minns vi händelsen, hedrar de döda och förnyar vårt löfte att gör allt vi kan för det fria Sverige.

De flesta av oss vet var vi befann oss och vad vi gjorde när nyheten kom om att något hemskt hänt i Stockholm. Rapporterna var förvirrade och på plats: pandemonium. Alla med släkt eller vänner i Stockholm kände den där hemska känslan sprida sig i kroppen; var min mor eller far där? Min bror jobbar i närheten; min syster skulle ut och shoppa. Min son, min dotter… är de i livet?

För de flesta av oss var svaren, när de väl kom, glädjande. Men anhöriga till fem av våra medmänniskor betydde svaret att en familjemedlem ryckts ifrån dem, att han eller hon aldrig mer skulle komma hem. Faktum är att denna aspekt glömts bort. Allt har handlat om den fega uslingen som genomförde dådet, väldigt litet har handlat om de människor vars liv tog slut, eller lades i spillror. Det är en tragedi i sig.

För oss i den nationella oppositionen var terrordådet en sorglig bekräftelse på att vi har rätt, och tro oss, i det här fallet önskar vi att vi inte hade haft det. För när vi har rätt i vår analys betyder det oftast att människor råkar illa ut. Svenska nationalister har i årtionden varnat för konsekvenserna av den förda politiken och vi blir sannspådda på punkt efter punkt. Kort sagt, hade vi inte haft en politik som driver på folkutbytet genom massinvandring och mångkultur så hade attentatet på Drottninggatan aldrig ägt rum.

Därtill, hade “våra” ledare bara anammat idén om att internera påstådda “flyktingar” medan de utreds och sedan deporteras om beslutet blir ett avslag så hade terroristen från Drottninggatan aldrig funnits. Till och med är det så att om myndigheterna bara såg till att internera alla som de vet är anhängare av radikal islamism så hade Akilov aldrig kunnat göra det han gjorde.

Kalla fakta visar att den politik som förs är direkt livsfarlig. Regering och riksdag sviker det uppdrag som borde vara prioritet ett; folkets väl, trygghet och liv. I dag kommer samma politiker, opinionsbildare och medier som indirekt är delaktiga i vad som skedde på Drottninggatan att visa upp sin medkänsla och sina krokodiltårar. Men att ändra sin politik, det kommer de inte att göra.

Det fria Sverige delar den kollektiva sorgen över de döda och skadade; vi delar ilskan över allt det som gjorde dådet möjligt och vi förnyar i dag vårt löfte att göra allt vi kan för att återta vårt land och återskapa det fria, trygga och svenska Sverige.

32 Shares

En kommentar på “Ett år sedan terrordådet på Drottninggatan i Stockholm

  1. Fredrik Reinfeldt, Löven och alla andra politiker som öppnat gränserna för kreti och pleti. Ni sover väl gott nu? Eller förstår ni inte vad ni gjort? Borde hållas ansvariga och straffas rejält i rättegång eller/och kommande val

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *