Ett steg framåt, men långt ifrån målet – Det fria Sveriges analys av regeringsförklaringen 2024

Statsminister Ulf Kristersson presenterade i tisdags regeringens planer för det kommande året i sin regeringsförklaring. Det fria Sverige kan konstatera att regeringen visserligen identifierat flera av de stora problemen som Sverige står inför, men att de föreslagna lösningarna ofta är otillräckliga och i vissa fall direkt kontraproduktiva. Här följer vår analys av de viktigaste punkterna.

Invandring och integration – en ohållbar konstruktion

Regeringen skryter med att antalet asylsökande nu är “det lägsta under hela 2000-talet”. Detta är förvisso ett steg i rätt riktning, men fakta kvarstår – invandringen till Sverige fortsätter, om än i något lägre takt. Ulf Kristersson talar om att anpassa asyllagstiftningen till “EU:s miniminivå”, vilket fortfarande innebär en alldeles för generös invandringspolitik.

Det krävs ett totalstopp för all asylinvandring och en omfattande återvandring av de hundratusentals utlänningar som kommit till Sverige de senaste decennierna för att vända den demografiska utvecklingen. Regeringens politik kommer inte lösa problemet med det pågående folkutbytet.

Regeringen verkar tro att obligatorisk språkförskola och språkkrav för personal inom äldreomsorgen ska lösa integrationsproblemet. Detta är inte bara verkningslösa åtgärder som inte kommer förändra den demografiska utvecklingen eller minska segregationen och utanförskapet – det är också ett fortsatt slöseri med svenska skattebetalares pengar på ett fundamentalt ohållbart projekt.

Mångkulturen är i sig en ohållbar konstruktion, och vi kan inte fortsätta ösa miljarder skattekronor i detta svarta hål för alltid. Varje krona som spenderas på dessa verkningslösa integrationsåtgärder är en krona som tas från svenska folket och som kunde ha använts för att förbättra livet för etniska svenskar.

Det grundläggande problemet är att integration av stora grupper människor från vitt skilda kulturer är en omöjlighet. Oavsett hur mycket pengar som spenderas på språkundervisning eller andra integrationsåtgärder kommer de kulturella skillnaderna att bestå. Detta leder oundvikligen till parallellsamhällen och konflikter.

Istället för att erkänna detta faktum och vidta åtgärder för att avveckla det mångkulturella experimentet, fortsätter regeringen att kasta goda pengar efter dåliga. Man vägrar inse att den enda hållbara lösningen är att stoppa invandringen och påbörja en omfattande återvandring.

Positivt är dock att regeringen talar om att stimulera frivillig återvandring. Detta är ett steg i rätt riktning, men det krävs betydligt mer kraftfulla åtgärder för att vända utvecklingen. En omfattande obligatorisk återvandring av personer som inte assimilerats i det svenska samhället är nödvändig.

Det fria Sverige menar att alla resurser som idag läggs på integration istället borde användas för att stimulera återvandring och för att stärka den svenska identiteten och kulturen. Endast genom att återgå till ett etniskt och kulturellt homogent samhälle kan vi säkra en trygg och blomstrande framtid för det svenska folket.

Brottslighet och rättsväsende – symptombehandling istället för verkliga lösningar

Trots tal om “den största offensiven någonsin mot den organiserade brottsligheten” presenterar regeringen mest kosmetiska åtgärder. Man talar om att “klara upp fler brott” men presenterar inga verkligt kraftfulla tag mot de kriminella gängen.

Förslag som anonyma vittnen kan av vissa ses som ett steg i rätt riktning, men Det fria Sverige menar att sådana åtgärder inte löser problemet i grunden. De är snarare ett tecken på hur långt det svenska samhället har förfallit, när vittnen måste skyddas från hot och våld från kriminella gäng. Detta hade aldrig varit nödvändigt i ett tryggt och homogent samhälle.

Det krävs betydligt mer drastiska åtgärder för att komma till rätta med den grova brottsligheten. Omfattande utvisningar av kriminella utlänningar och deras familjer är nödvändigt, men inte tillräckligt. Den fundamentala lösningen ligger i att avveckla det mångkulturella samhället och återupprätta en stark svensk identitet och kultur.

Särskilt oroande är regeringens fokus på ökad övervakning och inskränkningar i personliga friheter. Förslag om utökad kameraövervakning, tillgång till trafikkameror och automatisk nummerplåtsavläsning är allvarliga hot mot den personliga integriteten. Dessa drakoniska åtgärder hade aldrig varit nödvändiga om inte det mångkulturella samhällsexperimentet hade genomförts.

Det fria Sverige anser att man istället för att försöka rädda mångkulturen med övervakningssamhälle och inskränkta friheter bör gå till botten med problemet. Avveckla mångkulturen istället för att bara försöka bota symtomen. Ett etniskt homogent samhälle med stark social sammanhållning har inte behov av massövervakning för att upprätthålla lag och ordning.

Regeringens fokus på att förhindra rekryteringen av unga till kriminella gäng är lovvärt, men åtgärderna är otillräckliga. Att sänka straffmyndighetsåldern och införa hårdare straff för unga brottslingar är bra, men det krävs mer genomgripande insatser för att bryta upp de parallellsamhällen som vuxit fram i många av våra städer.

Det är positivt att regeringen vill bekämpa välfärdsbrottsligheten, men även här krävs kraftfullare tag. Det handlar inte bara om att “strypa den kriminella ekonomin” utan om att på allvar ifrågasätta det mångkulturella samhällsbygget som möjliggjort denna typ av brottslighet.

Ekonomi och välfärd – missriktade prioriteringar

Regeringen talar om att investera i Sveriges framtid och öka tillväxten. Men de föreslagna åtgärderna är otillräckliga för att vända den negativa ekonomiska utvecklingen som pågått under lång tid.

Satsningar på infrastruktur och forskning är i grunden positiva, men de måste kombineras med en radikal omläggning av invandringspolitiken och omfattande återvandring för att få verklig effekt. Så länge Sverige fortsätter att ta emot stora mängder lågutbildade invandrare kommer välfärden att urholkas och tillväxten att hämmas.

Det är positivt att regeringen vill stärka arbetslinjen och öka drivkrafterna till arbete. Men återigen krävs det mer genomgripande reformer av välfärdssystemen för att komma till rätta med bidragsberoendet och utanförskapet.

Regeringens satsningar på kärnkraft och förnybar energi är välkomna, men de kommer för sent och är otillräckliga för att lösa energikrisen. Det krävs en mycket mer ambitiös satsning på kärnkraft för att säkra Sveriges energiförsörjning och konkurrenskraft.

Den svenska identiteten – ett förbisett område

Det mest anmärkningsvärda i regeringsförklaringen är kanske det som inte nämns. Ingenstans talas det om vikten av att värna och stärka den svenska identiteten och kulturen. Istället betonas att Sverige ska vara ett “öppet och tolerant samhälle”.

Detta visar att regeringen inte förstår betydelsen av en stark nationell identitet för att hålla samman ett land. I stället för att fokusera på det svenska fortsätter man på den mångkulturella vägen.

Regeringen nämner inte heller med ett ord den tilltagande svenskfientligheten i samhället. Dagligen utsätts svenskar för diskriminering, hot och våld på grund av sin etnicitet, men detta tycks inte vara en prioriterad fråga för regeringen.

Det är symtomatiskt att regeringen lägger större vikt vid att “stärka förutsättningarna för judiskt liv” i Sverige än att värna den svenska majoritetsbefolkningens intressen och kultur. Detta visar på en grundläggande obalans i synen på etnicitet och kultur i det svenska samhället.

Demografin – elefanten i rummet

Den kanske mest alarmerande bristen i regeringsförklaringen är avsaknaden av en plan för att vända den katastrofala demografiska utvecklingen i Sverige. Svenskarnas andel av befolkningen minskar stadigt, och födelsetalen bland etniska svenskar är alarmerande låga.

Trots att den låga nativiteten länge använts som argument för massinvandring presenterar regeringen inga konkreta förslag för att stimulera barnafödandet bland svenska familjer. Detta är en ödesfråga för vårt folks framtid, men den tycks helt ignoreras av den sittande regeringen.

Det krävs omfattande satsningar på familjebildning och barnafödande bland svenskar för att vända den demografiska utvecklingen. Ekonomiska incitament, förbättrade villkor för föräldraledighet och en kulturell uppvärdering av familjelivet är nödvändiga åtgärder som lyser med sin frånvaro i regeringens planer.

Istället tycks regeringen fortsätta på den inslagna vägen med arbetskraftsinvandring och “kvalificerad invandring” som lösning på den demografiska krisen. Detta är en farlig och kortsiktig strategi som på sikt kommer att leda till svenskarnas minoritetsställning i vårt eget land.

Slutsats – otillräckligt och misriktat

Sammantaget visar regeringsförklaringen att den nuvarande regeringen, trots vissa förbättringar jämfört med tidigare, fortfarande inte är beredd att ta de krafttag som krävs för att vända utvecklingen i Sverige. Man har förvisso identifierat flera av de stora problemen, men de föreslagna lösningarna är oftast otillräckliga och ibland direkt kontraproduktiva.

Det behövs en helt ny politik för att säkra svenskarnas framtid i vårt eget land. En politik som sätter det svenska folkets intressen främst, som värnar vår kultur och identitet, och som inte väjer för radikala åtgärder för att vända den negativa demografiska och samhälleliga utvecklingen.

Några positiva tendenser kan skönjas i regeringens politik, som det ökade fokuset på brottsbekämpning, satsningarna på kärnkraft och viljan att stärka arbetslinjen. Men dessa åtgärder är alltför begränsade och kommer alldeles för sent för att på allvar vända utvecklingen.

Det fria Sverige kommer fortsätta arbeta för en genuint nationell politik och för att bygga upp parallella strukturer för att säkra en svensk framtid, oavsett vad etablissemanget gör. Vi uppmanar alla svenskar att engagera sig i detta arbete, för vårt folks överlevnad och framtid står på spel.

Den sittande regeringen må ha tagit några steg i rätt riktning, men vägen till ett tryggt och blomstrande Sverige för svenskarna är fortfarande lång. Det är upp till oss att se till att den vägen blir verklighet, med eller utan det politiska etablissemangets stöd.