En gång i tiden var det centrala för de allra flesta tanken på att slå sig till ro och bilda familj. Behovet av att fortplanta sig är grundläggande hos allt levande och en del av svaret på frågan: vad är meningen med livet? Förutom den glädje ens barn skänker och den trygghet som familjen ger oss är familjen också ryggraden för varje samhälle som önskar sig en framtid. Utan familjer, ingen framtid! I alla fall ingen framtid värd namnet.

Många nationella funderar över hur de kan göra mer; göra avtryck och därmed flytta fram våra positioner. Det finns ingen ände på idéerna, vilket är gott och väl. Men de flesta – och då särskilt unga – glömmer bort den mest grundläggande delen. Att förbereda sig för familj och barn. Det finns två saker en ung man eller kvinna (som menar allvar med sitt nationella engagemang) skall ha i sinnet: den realpolitiska och idealistiska strävan för den nationella saken, samt den blivande familjen. De två delarna är separata, men likväl tätt sammanbundna. En nationell renässans utan en traditionell dito, är meningslös – men stora familjer är aldrig fel.

Måste vi värdera de två och ställa dem mot varandra, så vinner alltid den stora familjen. Det är i grund och botten en fråga om biologi. Den realpolitiska strävan vi har kan misslyckas om och om igen. Vi finner nya vägar, gör nya försök och förr eller senare träffar vi rätt. Slutar vi skaffa barn leder det till sist till att vår sort upphör att existera på jorden. Händer det så är det för alltid. Det finns då ingen andra chans; det ges inga nya försök. Naturen är obarmhärtig när det kommer till detta och den ras (eller art för den delen) som inte är livsduglig, kommer att gå under och försvinna. Vår överlevnad är inget som går att intellektuellt resonera bort. Det enda sättet att garantera en framtid för vår sort är genom barn – och barn kommer bäst till världen genom starka familjer.

Kärnfamiljen är den överlägset bästa grundstenen för barn, för vuxna och i förlängningen för samhälle, nation, folk och ras. Erkännandet av detta bör förmå oss alla att tidigt bestämma oss för att ett av våra viktigaste mål är att forma en sådan enhet. Och som vanligt är förberedelse viktigt för framgång. Unga män och kvinnor måste närma sig familjebildandet på ett medvetet sätt. Det duger inte att lämna något så viktigt åt slumpen. Detta går stick i stäv mot hur vi blir lärda idag; då karriär och kärlek skall avgöra när, var, hur och med vem familjen skall bildas. Och som inte detta vore nog försöker man etablera alternativa familjekonstellationer som ska vara “lika bra” som kärnfamiljen.

Denna idé måste vi gå till storms mot och det är lika viktigt – eller viktigare – att angripa än främlingsinvasionen och mångkulturen. Det spelar ju faktiskt ingen roll om vi har ett gediget gränsskydd om vi till sist inte har tillräckligt med människor som lever inom dessa gränser. Det spelar ingen roll om vi stoppar massinvandringen om vi likväl – som folk – fortsätter att mörda våra framtida generationer i livmodern och föder så få barn att vi knappt ersätter de som  dör. Det finns alltså inget viktigare beslut vi kan fatta och sedan förverkliga, än det som resulterar i familj och barn!

För det är ett medvetet beslut som krävs och ju tidigare detta fattas, desto bättre är det. Vi är dock skapade på så sätt att männen långt mycket senare kommer till mognad än vad kvinnorna gör. Men även om så är fallet betyder det inte att den unge mannen har rätt att inte förbereda sig. Snarare tvärt om. Den känslomässiga och vårdande aspekten får kvinnorna “gratis”, den är dem given av naturen. Mannens  traditionella och rätta roll, som försvarare och försörjare, kräver planering och genomförande.

Som ung man gäller det att vara införstådd med detta och tidigt förbereda sig. Kvinnans naturliga instinkter är inget som försvinner, inte ens genom modernisternas läroplan. Det som var sant i tidens början är sant i dag. Den unge mannen måste därför se till att skapa förutsättningarna för sig själv att dels kunna attrahera sin framtida hustru, men också att kunna vara såväl försvarare som försörjare av familjen. Ju tidigare han börjar, desto bättre blir det när det väl är dags.

Vi förringar inte kvinnans roll, vilken är avgörande, men den kommer mer naturligt än vad den gör för mannen (skribenten är också man, varför det är mer naturligt att tala till män). Vår ungdomstid handlar i allt väsentligt om att förbereda oss på en framtid som man eller hustru och som far eller mor! Därför måste våra prioriteringar vara klara för oss, så tidigt som möjligt.

Vi lever för livet skull – svårare än så är det inte!

47 Shares

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *