Passpolisens lokaler i Malmö attackeras av vänsterextremister och såväl enskilda poliser som polishus utsätts för hot, våld och sprängdåd. Skall detta bli vardagsmat? Någon plan på hur polisen skall klara av detta verkar inte finnas.

Samtidigt som EU-toppmötet pågick i Göteborg attackerades passpolisens lokaler i Malmö. Det var, enligt ett uttalande på nätet erfar Expressen, en “aktion mot Sveriges och Europas gränskontroller och polisens arbete för att utföra kontroller vid gränser och avvisa personer.” Därtill har polishus, polisers hem och patrullerande poliser vid upprepade gånger utsatts för överlagda våldsbrott av multietniska gäng med bas i “utanförskapsområdena”.

Angrepp mot polisen är angrepp mot hela samhället och de rättsprinciper samhället bygger på, såväl som ett angrepp mot poliserna som har nämnda kontor som sin arbetsplats.

Attacker riktade mot polisen har blivit vanligare och allvarligare. Numera tar polisen alltid det säkra före det osäkra när man måste agera i vissa invandrartäta områden, eftersom det hör till vanligheterna att våldsverkare lurpassar på dem där. Ett av de allvarligare exempel är när en patrull utsattes för en handgranatsattack i Stockholmsförorten Tumba en sommarnatt för två år sedan.

Under senare tid har attacker mot polisen avlöst varandra; mordförsöket på en polisman som en av de “ensamkommande” demonstranterna på Medborgarplatsen är ett exempel, ytterligare andra är sprängdåd och/eller stenkastning mot polishus litet varstans samt skottlossningen mot en polis och dennes familj i Västerås.

Olika grupper i samhället ser polisen i sig som en måltavla och deras byggnader som självklara mål.

Olika grupper i samhället ser polisen i sig som en måltavla och deras byggnader som självklara mål. Mer resurser löser inte detta problem.

Inget av detta sker av sig självt utan vi har kunnat följa en utveckling som leder dit vi är idag. Och det är i den utvecklingen och hur samhället förvandlats som vi också kan finna lösningen på de allvarliga problem som exempelvis attacker mot polisen är. Man måste ha helhetsbilden för att finna lösningen; att bara ropa på mer resurser räcker inte långt och i vart fall löser det inte orsakerna.

Mer resurser och fler poliser leder inte till att grundproblemet blir åtgärdat och grundproblemet måste man inse är att Sverige blivit en mångkultur på grund av en oansvarig invandrings- och flyktingpolitik. Mångkultur med olika etniska grupper som kräver sina särrättigheter leder till det vi ser idag, inga andra “förklaringar” är giltiga. Speciellt illa är det om – som i detta fall – svenskarna utmålas som ett “problem”, ansvariga för en “institutionaliserad rasism” och därför ansvarig för utlänningarnas problem i Sverige.

Men mångkultur och massinvandring är bara ena sidan av myntet, vilket är uppenbart när vi tittar på attacken mot passpolisen i Malmö. För om vi å ena sidan har multietniska kriminella gäng som ser polisen som måltavlor, har vi också vänsterextremister vilka använder våld och hot om våld för att främja sina politiska agendor.

I det fria Sverige skulle inte polisen stå maktlös inför samhällsomstörtande vänsterextremister.

På grund av den agendastyrda journalistik som präglar gammelmedia har båda grupperna behandlats med silkesvantar och när polisen försökt utföra sitt uppdrag har de fått löpa gatlopp på ledarsidor och i nyhetsartiklar. Därtill har de politiskt tillsatta cheferna inom polisen haft politisk korrekthet som ledord, inte att upprätthålla lagen oavsett vem som bryter mot den. Sammantaget har det under årtionden såtts en draksådd som nu skördas av samhället.

Polisens auktoritet har blivit underminerad och det är poliserna ute på patrull som får ta konsekvenserna.

Lösningen är inte mer resurser och fler poliser eftersom det inte kommer åt grundproblematiken identifierad ovan. Snarare är lösningen att polisen får vettiga chefer och politiker som backar dem när de upprätthåller lagen. Därtill är lösningen att återskapa det högtillitssamhälle som bara kan finnas i en homogen nation.

En grannlaga uppgift utan tvekan, men inte en uppgift som de styrande vill ta i. På Rosenbad, i riksdagen och på redaktionerna fortsätter man att stoppa sina huvuden i sanden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *