När Karl XII kröntes till kung av Guds nåde var han 15 år gammal, året var 1697 och det var över stormakten Sverige som han fick allt ansvar. Tre år senare bröt kriget ut. Sverige anfölls på tre fronter. Det som väntade den unga konungen var ett liv i krig, för Sverige och svenskarna.

Drygt ett år efter att Sverige anfallits hade konungen och den svenska hären slagit tillbaka fienderna och besegrat dem; Danmark efter landstigningen på Själland, Ryssland genom slaget vid Narva och Sachsen/Polen efter övergången av Daugava. Krigen var dock inte slut för det.

I Gustav Adolf den stores tradition

Karl XII vägrade förlåta kung Augusts svekfulla beteende varför han krävde att han skulle straffas genom att avsättas. När Polen vägrade återstod inget annat val för Karl XII än att göra det själv, med vapenmakt.

Kungen var också tvungen att ingripa i  Tyskland eftersom katolikerna sökte underminerade vad som bestämts i Westfaliska freden och försökte göra evangeliska områden i Tyskland katolska, mot folkets vilja, så tvingade han katolikerna medelst vapenmakt att backa och respektera de fattade besluten.

Karl XII verkade således i Gustav Adolf den stores tradition som en försvarare av nordisk andlig frihet och vid freden i Altranstädt garanterades full religionsfrihet för lutheranerna.

Karl XII verkade i Gustav Adolf den stores tradition som en försvarare av nordisk andlig frihet.

Mannen Karl XII

Karl XII var inte som dåtidens kungar och furstar: han var en man som inte hemföll åt intrigerande, han höll sig för god för utsvävningar och var helt ointresserad av annat än sitt uppdrag som han ansåg att Gud givit honom. Inte för inte lade han under sitt första styrelseår mycket arbete på att minska nöden i landet och han var en kung som älskades av sitt folk, såväl som av sin här.

Karl XII var orädd och föredrog handling framför allt. Han var fatalist och han själv såväl som hären var av den åsikten att det inte var lönt att undvika fiendens kulor eftersom det hela låg i Guds händer. Därtill föraktade Karl XII alla idéer om att inte själv leda sina män – han delade deras bördor och krävde inget extra för sig själv.

Han skiljde sig också från många samtida eftersom han inte ansåg det vara självklart att en adelsman nödvändigtvis måste vara lämpad bara på grund av börd. Det fanns en folklighet hos Karl XII, något som han delat med andra stora kungar av Sverige.

Kvinnor hade han inte tid med, av det enkla skälet att han hade fullt upp med att försvara Sverige. Hans syster bad honom vid ett tillfälle att komma hem och gifta sig, men kungen svarade då att så länge kriget pågick var han gift med hären. Punkt slut.

'Så länge kriget pågår är jag gift med hären.' Karl XII i brev till sin syster.Click To Tweet

Fiendskapen med tsar Peter

Den stora huvudfienden för Karl XII och Sverige var Peter den store, Rysslands tsar. Tsar Peter var en dåtida globalist som genom politiska reformer drivit igenom revolutionära förändringar i Ryssland. Hans politiska reformer innebar bland annat att staten centraliserades och att folkets politiska inflytande försvagades då den traditionella bojarduman avskaffades. Vidare blev den tidigare autonoma kyrkan statskontrollerad och därmed mer pyramidal i sin maktstruktur. Skatterna på befolkningen ökade kraftigt varvid böndernas situation försämrades. Reformerna bidrog samtidigt till att öka statens inkomster och tsarens makt, vilket var förutsättningar för att Ryssland skulle kunna bedriva krig och bli ett expansivt imperium. Vilka intressen detta tjänade kan kanske indikeras av att han samtidigt öppnade upp Ryssland för internationell finansverksamhet.

Peters politiska gärning syftade till att göra Ryssland ”västerländskt” för att kunna tjäna den internationella finansmakten och genomdriva dess agenda. Detta skedde bland annat på det nationella Sveriges bekostnad, där Karl XII:s kungliga demokrati sågs som ett stort hot, enär detta system var grundad på fria bönder och folkligt inflytande över politiken.

Konungen hyllas av sina karoliner. Målning av Gustaf Cederström.

Den inre fienden i Sverige

De inre fienderna som kungen hade att hantera återfanns hos adeln i riksrådet, som under Karl XII:s vistelse i Bender, underminerade och förhalade hans beslut, vilket fick negativa följder för Sveriges politiska situation, samt underminerade folkets tilltro till Karl XII som regent.

Karl XII hade annars stort folkligt stöd med sin kungliga demokrati – där den auktoritära ledaren styr med folkets stöd mot eliterna (delarna av adeln som inte såg landet som det viktigaste) – tack vare de omfattande sociala reformer han genomdrev för folkets räkning. Detta såg naturligtvis de utpekade adelsmännen inte positivt på, ty reformerna skedde till viss del på deras bekostnad och Karl XII:s far, Karl XI, hade dessutom redan tidigare gått hårt åt dem med sin reduktion. Karl XII hade således både interna och externa fiender som motiverades av profit och därigenom såg Karl XII som ett stort hot.

Det stora problemet för Karl XII var att han var oförstående inför ränksmideri och därmed inte skickad att försvara sig mot det.

Karl XII var älskad av folket och hären, dock motarbetades han av riksrådet som såg sina intressen hotade.

Karl XII inför eftervärlden

I vår tid har historiker gjort sitt bästa för att underminera hjältekonungen Karl XII och försöka göra honom ansvarig för att Sverige försvann som stormakt. Själv var kungen återhållsam med orden, varför andras gissningar och antaganden väger tungt. Faktum är att Sveriges stormaktstid antagligen var dömd från början, på grund av folkmängd, ekonomi och militär.

Den franske filosofen Voltaire gav ut en biografi över Karl XII redan 13 år efter kungens död i Norge. I denna framträder bilden av kungen som hjälte, men också som ansvarig för de olyckor som drabbade landet. Voltaire var antagligen inte medveten om hur kungen motarbetas av riksrådet.

Historikern Anders Fryxell menade att Karl XII var skadlig för Sverige; å andra sidan var han adelns man och 1847 gav riddarskapet och adeln Fryxell sin guldmedalj som erkännande för hans arbete för dem. En annan kritiker av Karl XII var liberalen F F Carlsson.

Karl XII storhet erkänns

Redan Esias Tegnér hyllade kungen i dikten ”Karl XII” vars andra vers lyder:

Och en mot tio ställdes
Av retad Vasason.
Där flydde vad ej fälldes;
Det var hans lärospån.
Tre konungar tillhopa
Ej skrevo pilten bud.
Lugn stod han mot Europa,
En skägglös dundergud.

Men det är först i slutet på 1800-talet som Karl XII lyfts fram som såväl hjältekonung som statsman och strateg. Bland andra berättar Harald Hjärne och Frans G. Bengtsson om konungens liv och gärning. Mot denna syn ställer sig August Strindberg, omhuldad av vänstern och Werner von Heidenstams nemesis.

Karl XII har alltid varit en självklar förebild för svenska nationalister; dels som kung men också som människa – en människa med dygder, med ideal och mod.

Idag, den 30 november, hyllar vi Karl XII – som folkets kung, som soldat, som man och som människa. Han är och förblir en förebild för det fria Sverige och för alla svenskar med heder och ära.

Idag, den 30 november, hyllar vi Karl XII och hans tappra karoliner.Click To Tweet

En kommentar på “Låt oss hedra en ”skägglös dundergud”

  1. Det hade emellertid nog blivit bättre om Karl XII hade gjort som fadern, nämligen att återstabilisera Sveriges försvar och försöka koncentrera sig på att reparera de skador som åsamkats svenska folket efter att vi besegrat de tre makterna från början. Karl XI fokuserade som bekant till mestadels på att bygga upp Sverige efter de förödande krigen mot Danmark där segern drevs igenom till ett mycket högt pris för svenskarna och han var, liksom Karl XII, populär bland vanliga svenska soldater för de förmåner de fick under hans regeringsperiod, däribland det indelta soldatsystemet som blev mycket omtyckt hos svenskarna.

    Tragiskt nog tjänade marschen mot Ryssland ingenting till. En massa svenskar frös ihjäl, togs som krigsfångar där de fick slavarbete med att bygga St Petersburg under förfärliga förhållanden och dödades av såväl polsk lokalbefolkning som av ryska trupper. Och till vilken nytta? Det är i allra högsta grad ett hemskt kapitel i vår historia. En gigantisk tragedi.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *