I dag börjar julen. Vi åkallar gudarna, bjuder in våra förfäder till vårt julbord och vi välkomnar ljuset åter. Det långa mörkret vänder nu bort och ljuset påbörjar sitt återtåg!

Det är en källa till hopp för den tid som kommer, att ett ord som ”jul” alltjämt används. Det nordiska vintersolståndet har alltid varit viktigt, såpass centralt har det varit i vår tradition att det har behållt sitt namn genom 800 år av kyrkans allt annat än omfamnande hegemoni. Våra lokala traditioner må skilja sig, men vår vördnad inför högtidlighållandet är så påtagligt att företagen slår på stora trumman minst en månad innan festligheterna börjar, redo att greppa tag i vår iver att skapa en jul att minnas. Oavsett hur glada vi vill att våra nära och kära ska bli, så kan ni ge er tusan på att marknaden vill att vi köper några julklappar till!

Men, nog om julklappar. Varje år skrivs det om var julen kommer ifrån, var alla svenska traditioner härstammar från (tydligen är de alla influenser utifrån) och vi får läsa och höra om att julen måste bli inkluderande.

Julskinka? Glöm det, din rasist.

Sanningen att säga så är julen så nordisk, så svensk, att man häpnar. Slå dövörat till gammelmedias försök att bortförklara våra traditioner, vi har smyckat träd i juletid långt innan någon tysk fick äran att ”introducera” fenomenet till våra nordligare breddgrader. Vårdträdet som stod stolt på var mans gård smyckades givetvis ut under hednisk tid, likväl som under kristen tid.

Vi firade solens återkomst i dagarna tre, och trots att vi rutinmässigt placerar två halmbockar vid den lysande granen utan eftertanke, så gör vi det eftersom det är så vi har gjort sedan mycket länge. Tors två bockar gör sig gott där under granriset och de röda blodsbanden påminner oss om vikten av gåvor och gengåvor, eller offer, som vi hedningar har för vana att kalla det.

Sanningen att säga så är julen så nordisk, så svensk, att man häpnar.Click To Tweet

Jul för oss hedningar är som julen är för de flesta andra. Ljus, pepparkakshus och totalt fokus när vi försöker lösa upp juleljusslingorna som har snört ihop sig, i år igen. Det är samma mat, samma Kalle Anka. Vi ställer dock fram en extra uppsättning vid vårt bord, fyller tallriken med mat och glaset med öl, därför att vi bjuder in våra förfäder att ta del av allt det goda vi har att bjuda på. Vårt julfirande firas inte endast med de levande, utan även med våra förfäder.

När vi har ätit upp så går familjen ut med festmåltiden och lämnar den under ett träd, där även olika ceremonier kan ta vid. Dessa ceremonier kommer alltid att innefatta en eld, för det är solen vi hälsar välkommen åter. Vissa hedningar låter elden förtära maten, andra lämnar det under trädet tills dagen efter. Det finns ingen regel som föreskriver ett eller annat förfaringssätt, det är helt upp till dem som offrar, dem som kommer med gåvor till gudar och förfäder, så att dessa även ska ge gåvor till oss.

Jul kan härledas ur ett av Odens många namn, Jolnir, och så många delar av julen påminner oss om honom. Granen som smyckas med offergåvor, de röda banden, de speciella dryckerna. Men han är långt ifrån den enda gudomen; Tor med sina halmbockar, Idun med sina röda äpplen, Frej och Freja med julgrisen, Balder i soldyrkandet.

Min kära kollega Daniel sade det så bra vid lanseringen av Det fria Sverige: ”det är förbjudet att vara ensam”. Under julen ska ingen vara ensam. Det är en tid när vi välkomnar det nya året med hopp och förväntansfull glädje, en tid att stärka banden människor emellan, och vad kan vara mer givande än att fira detta med dem som betyder mest för dig?

Avslutningsvis, vad vore en julhälsning utan ett stycke ur Havamal?

Med vapen och kläder 
glädje vänner varandra! 
Själv man skönjer det bäst. 
Genom gengåvor vänskapen
varar längst;
om annars det vill sig väl.

God jul!

Robin Holmgren, styrelseledamot i Det fria Sverige

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *