När släpper du vår svenska strävan?

Förr i tiden berättade man sedelärande berättelser för varandra. Det var berättelser som syftade till att uppfostra och inte bara underhålla. Dagens berättelser, många filmer bland annat, gör detsamma, men nu lär vi oss att vita män är töntar, att röka marijuana är helt okej, och att kvinnor som ligger runt är starka, eller annan modern dynga som får Hin Håle att le på sin tron. Det var bättre förr och en av mina favoritberättelser är denna:

Det var en gång tre gubbar som satt runt ett bord och spelade spel. De pratade om allt möjligt under tiden. En av dem frågade: “Vad skulle ni göra om ni fick veta att jorden skulle gå under om några timmar?” Han fortsatte med att säga att han själv skulle dricka sig full. Den andre gubben sa att han skulle se till att ha sex in i det sista. Den tredje gubben däremot, han sa med lugn röst: “Jag hade spelat klart spelet!”

Rätt liv är sällan det enkla valet

I sammanhanget kan myten om den eviga återkomsten lyftas fram, framförallt Nietzsches tankeexperiment: Om du visste att du skulle behöva leva ditt liv exakt likadant, om och om igen, hur skulle du då leva? Det är en idé som uppmuntrar till reflektion över livsval och värderingar, och som utmanar oss att leva på ett sätt som vi skulle vara villiga att uppleva om och om igen i en evig cykel.

Det handlar om att leva rätt. Inte att leva bekvämt, inte att leva för njutningen, spänningen eller något annat. Att lyssna på den inre rösten och den moraliska kompassen som är skriven i våra hjärtan av Gud själv.

Vad är då rätt? Att tjäna sin familj, sitt folk och sin nation. Det är rätt och har varit rätt under hela vår nedtecknade historia. Betänk det femte budet:

“Hedra din fader och din moder, för att du må länge leva i det land som Herren, din Gud, ger dig.”

Familj, folk och nation

Hedra familjen, blodslinjen, släkten som utgör nationen (nation betyder “att födas ur” och är en gemenskap som utgår från härkomst), så att du får leva länge i det land som Gud givit dig. Oavsett din personliga tro är detta en fundamental sanning som varit självklar under tusentals år. Vad som är rätt är inte svårt att svara på. Det som är bra för familjen är bra för folket och det är bra för nationen = rätt. Allt annat är fel och ska undvikas eller bekämpas.

Lever man sitt liv besjälad av denna vilja att tjäna, så lever man ett liv värt att levas om och om igen. Då är den eviga återkomsten inget att oroa sig över.

Precis som gubben i berättelsen om spelet och undergången måste vi ha våra prioriteringar i ordning. Vad är viktigt och vad är mindre viktigt? Sensmoralen i berättelsen är att man ska göra klart det man påbörjat oavsett vad som dyker upp. Ser vi det från andra sidan är det ju så att om något är så pass viktigt att du påbörjar det, då är det viktigt nog att hålla ut och slutföra.

Finns bara ett alternativ för en hedersman

Och in träder vår svenska strävan. Frågan jag ställer i rubriken: när släpper du den? ställs inte i ett vakuum. Många är de som har gjort det. Skälen är många, men de är aldrig fullgoda eller acceptabla. För in bredvid vår svenska strävan kommer maximet: ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Alternativet att inte göra något är inte acceptabelt. Inte heller att se sitt engagemang som något som tillhörde ungdomen och som man kan släppa när man blivit äldre. Inte heller kan det vara något som görs bara för att det är opportunt, med baktanken att “jag släpper det om det blir för jobbigt”. Den svenska strävan släpper man inte när man väl blivit en del av den. Hur strävan ser ut skiftar med livets skiftningar, men den fortsätter tills den dag man dör.