Vi minns de döda från Drottninggatan

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på vk
Dela på telegram
Dela på whatsapp
När vi minns offren från Drottninggatan så vill makten att vi gör det på deras sätt – de sätt som inte ifrågasätter deras ordning. Låt oss därför göra det rakt motsattal. Vi måste hedra offren på ett sätt som betyder något och ger hopp om förändring.

Den 7 april 2017 skördade Sverige konsekvenserna av den politik som folket tillåtit de styrande att driva. Det kan inte sägas på annat sätt och skulden för det som skedde på Drottninggatan delas av många. Skuldfrågan är därtill viktig, eftersom den också ger en förståelse för hur det kunde ske och vad som måste till för att det inte ska upprepas.

I dag, den 7 april 2019, vill få tala om skuld. Man ska inte peka finger utan ”komma samman” och manifestera för … ja, för vad? Politikerna pratar om att det är mer av samma politik som behövs. Det är underligt att de kommer undan med det – men det säger något om vårt samhälle och den moderna människan.

Sanningen är enkel, få vill höra den. Skulden för dådet, de döda och den smärta som många tvingades dela i efterhand vidlåder alla medborgare som inte sagt ifrån; som fortsatt att ge politiker som uppenbarligen inte vill svenskarnas väl nya mandat vart fjärde år; som understödjer massmedia vars antisvenska agenda varit uppenbar länge; som hyllat och applåderat det vänsterliberala etablissemanget. Listan går att fylla på och göras lång.

Gärningsmannen var känd av säkerhetspolisen, men tre månader innan dådet avslutades utredningen mot honom. Han var därtill ”papperslös” i Sverige då hans arbetstillstånd gått ut. Ändå kunde han bo här, arbeta här och röra sig fritt. Allt detta på grund av den slapphänthet som kännetecknar den svenska politiska inställningen under årtionden.

Det började med att beslutet att Sverige skulle bli en mångkultur en gång i tiden och fortsatte sedan vidare genom politiker, kulturarbetare, lärare och massmedia som aktivt trängde undan det svenska till förmån för det utländska. Reinfeldts uttalande om att allt bra ”kommit utifrån” och Sahlins om att svensk kultur var ”töntig” har bidragit. Inget av Sjuklöverpartierna kommer undan.

Men det handlar inte bara om massinvandringen utan också om den kulturmarxistiska dogmen som angripit traditionen på bred front, som angripit svenskens identitet och dödat den nationella självmedvetenheten. Det är en veritabel häxbrygd av liberalism och vänsterideologi parad med verklighetsförnekelse som lett fram till den nuvarande situationen – som ledde fram till terrordådet på Drottninggatan.

De fruktansvärda scenerna som utspelades på Drottninggatan den 7 april 2017 kunde ha undvikits. I dag ser vi hur de länder som vägrar att underkasta sig internationalismen står starka. Befolkningen i Ungern och Polen behöver inte oroa sig över terrordåd. Inte heller annan brottslighet som följer i det stora samhällsexperimentets kölvatten.

Sverige, Storbritannien, Frankrike, Tyskland med flera länder är otryggare än någonsin. I dessa länder är man – på grund av hur samhällena ser ut – ständigt redo för nya attacker. I dessa länder pratar all expertis att det är en fråga om när nästa attack sker, inte om en kommer inträffa.

Det hade inte behövt vara så här, men uppenbarligen är det fortsatt för få som är beredda att ställa sig bakom den politiska lösning som är nödvändig.

Det fria Sverige vill i dag hedra de döda från Drottninggatan genom att uppmana alla Sveriges nationalister att lova förnyad ansträngning för att få till stånd den förändring som behövs. Å ena sidan måste vi fortsätta att utbilda och driva opinion; vi måste säga det som behöver sägas så att den som har öron får chansen att höra.

Å andra sidan måste vi också bygga de nätverk och bygga de platser som behövs för att svensken ska kunna stå stark också framöver. Vi kan inte tro på en snar förändring, vi måste se verkligheten i vitögat.

Den politiska lösningen följer när svensken åter igen inser vilka de är och varifrån de kommer. När de inser att svensk kultur inte är ”töntig” och då de begriper att allt bra inte kommer utifrån.

Med dådet på Drottninggatan i minnet kan det vara svårt att inte känna desperation. Men desperata människor gör allvarliga misstag. Vi måste fokusera, vara långsiktiga och förstå att vi befinner oss i en strid som sträcker sig över generationerna.

Vi i dag måste lämna efter oss något bättre och mer stabilt än vad vi fick av vår föräldrageneration. Steg för steg och sakta men säkert bygger vi en ny grund, lika stabil som det svenska urberget. Vi gör det med minnet av alla offer för den onda tid vi lever i, levande inom oss.

Vår hämnd är inte en kortsiktig ”öga för öga”-idé. Vår hämnd – det svenska folkets hämnd – är fullbordad när de övergrepp och det våld som riktas mot oss inte bara upphör, utan också att vi vet att en ny anda besjälar vårt folk. En anda som gör att det som ledde fram till vad vi upplever i dag aldrig mer kommer ske.

Vår hämnd är en konstruktiv väg som leder oss fram till det fria Sverige. Det är med denna vision och denna förtröstan inför framtiden – en framtid vi tillsammans skapar – som föreningen Det fria Sverige i dag hedrar de döda från Drottninggatan.

Det fria Sverige

Det fria Sverige

Lämna gärna en kommentar!

Vad är Det fria Sverige?

Vi är en intresseförening för svenskarna med över 1000 medlemmar. Tillsammans bygger och skapar vi svenska mötesplatser, nätverk och bostadsområden. Vi har tröttnat på att bara klaga, och tar vår framtid i egna händer.

Senaste nytt

Kommande evenemang

Gilla oss på Facebook

Vår lanseringssändning

Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev

Du kan närsomhelst säga upp nyhetsbrevet. Vi kommer aldrig dela dina uppgifter till tredje part.

X
{"cart_token":"","hash":"","cart_data":""}