I går kväll mördades den av kulturetablissemanget uppburne rapparen Einár (Nils Kurt Erik Einar Grönberg) i Hammarby Sjöstad, Stockholm. Han blev skjuten på öppen gata och därmed ännu ett offer för någon av alla de pågående gängkonflikterna i Sverige. Man undrar om hädanfärden ackompanjerades till låten ”Gäng” där Einár rappar om hur han går runt beväpnad och varnar eventuell fiender för att inte konfrontera honom ”naken”, samt hur G’s blir till lik en massa.

Glorifiering av ond bråd död

Kulturvetare kan säga vad de vill. Låtar likt Einárs glorifierar gänglivet, våldet och kriminaliteten. Musiken och uppträdandena är rekryteringsmöten och den som trodde att risken för ond bråd död minskar unga mäns vilja att vara med i gänget tror helt fel. Festar man till

”Min broder är pirat
Dyker upp med en automat
Och han siktar inte ben
Bror han skjuter bara rakt”

så vill man vara ”bror” med brodern, kosta vad det kosta vill. Varje rappare säger samma sak som Einár sagt, att de bara berättar om vad som händer i ”orten” men att de inte vill vara en del av det. Dumheter. Så klart vill de vara det – de vill vara den mest fruktade gangstern och tillhöra det farligaste gänget i stan.

Man dör som man lever

Är man vuxen så är man ansvarig för sina gärningar och konsekvenserna av dem. ”Den som lever av svärdet skall dö av svärdet” läser vi i Bibeln och sant är det. Att befinna sig i våldsamma kriminella sammanhang ökar markant risken för att dö en våldsam död. Det egna ansvaret måste alltid påpekas och det undantar alls inte tragiken när en ung människa mördas.

För naturligtvis är det tragiskt med mordet på Einár. Men det var inte oväntat. Kidnappningen av honom för något år sedan och de gängkonflikter han var inblandad i ledde mot det som hände i går kväll.

Etablissemangets ansvar

Men låt oss lyfta frågan från det personliga till det samhälleliga planet. Det är nämligen så att gängskjutningarna och eländet med knark och kriminalitet bland unga är konsekvensen av den liberala demokratin och dess vänsterliberala samhällsordning. Det handlar inte bara om rättsväsendets oförmåga (ovilja?) att göra sitt jobb, eller konsekvenserna av massinvandringen. Vad vi sett under lång tid är nämligen en nästan pervers kultur växa fram kring droger och kriminalitet hos kulturetablissemanget.

Ta bara Einár, vars musik belönas av nämnda etablissemang med P3 Guld-priset och ”Årets nykomling” på Grammisgalan, där den kriminelle rapparen applåderades av det vänsterliberala kotteriet. Sedan har vi Yasin, en annan rappare som också applåderats av samma kotteri. Yasin åtalades nyligen för sin inblandning i kidnappningen av … just det, Einár.

Yasin dömdes till fängelse för brottet och Einár är nu mördad. Det vänsterliberala kotteriet med sina priser och beskydd av den musik och kultur som hyllar våld, kriminalitet och droger går vidare med sina liv, redo att lyfta fram nästa ”gangster” med talang för rim till musik. Youtube, Spotify med flera stämplar nationella som hat, medan musik som glorifierar grov brottslighet tillgängliggörs för barn. Det är den moderna världen.

Det är där det börjar. Med 11-åringen som på grund av P3-chefens beslut att spela Einár om och om igen på radion blir inspirerad och söker sig till gängens värld. Eller 12-åringen som istället för att lära sig ta ansvar och förstå sitt arv, komponerar en spellista med gangsterrap på Spotify och fyller huvudet med dylika dumheter. Alla ivrigt påhejade av etablissemanget, som sedan kan gråta krokodiltårar när 12-åringen blivit 19 och mördas på öppen gata i Stockholm.

Låt oss inte glömma vilka som bär ansvaret för de förlorade generationerna.