Miljöpartiet och Sverigedemokraterna tänker driva frågan om att utreda om tornedalingar, kväner och lantalaiset bör erkännas som urfolk* i Sverige, en status som hittills enbart samerna har. Detta väcker frågor om gruppernas definition och konsekvenserna av en sådan status.

Redan 2020 framförde Svenska tornedalingars riksförbund ett krav om ursprungsfolksstatus till dåvarande kulturminister Amanda Lind (MP), men fick inget stöd. Nyligen tog nuvarande kulturminister Parisa Liljestrand (M) emot en rapport från en sannings- och försoningskommission som belyst historiska kränkningar mot dessa grupper. Om detta varit avgörande vet vi inte, men nu vill Miljöpartiet göra som Sverigedemokraterna tidigare motionerat om och utreda fler minoriteters urfolksstatus

– Nu kommer det ytterligare en begäran från minoriteten själv, då tycker vi att det är rimligt att man tar frågan vidare, berättar riksdagsledamot Amanda Lind (MP) för Sameradion den 2 november 2023.

Det finns osäkerhet kring vad som definierar ett urfolk och vilka rättigheter det skulle innebära. Lind understryker vikten av en oberoende utredning för att fördjupa kunskapen om dessa grupper. Diskussionen berör även eventuella likheter med samernas rättigheter och självbestämmande, men några konkreta svar är ännu inte framtagna.

Att erkännas som urfolk är ju inte dumt, då det följer särrättigheter på erkännandet. Statusen för svenskar verkar dock kvarstå som tidigare, där man pendlar mellan att förneka vår existens eller i vart fall inte bekymra sig nämnvärt om oss (annat än som skattebetalare kanske).

När olika etniska minoriteter får status som urfolk innebär det att deras språk, kultur och etniska gemenskap ska värnas. Det är inget fel i det. Men låt oss också säkra den svenska majoritetens skydd genom att i grundlagen fastslå att Sverige är svenskarnas land och att svenskheten är en gemenskap byggd på etnicitet genom vårt gemensamma ursprung, vårt språk, vår kultur och vår identitet.