Det är inte så underligt att vi inte riktigt vet hur vi ska fira nationaldagen. Fram till 1983 hade vi ingen utan den 6 juni var då Svenska flaggans dag. Och det var inte förrän 2005 som den nyligen instiftade nationaldagen blev en helgdag. Att vi inte har någon egentlig tradition att luta oss mot säger sig själv. Svenska flaggans dag var i sig också ett ganska nytt påfund, etablerad 1916. Innan dess var dagen Gustafsdagen, till minne av att Gustav Vasa valdes till kung 1523 (och därmed satte spiken i kistan för Kalmarunionen). Sveriges väg som nationalstat utstakades då.

Så ser historien ut kring dagen idag och med det i åtanke kan vi konstatera att trägen vinner. Alltså: vi har sökt former för att fira vårt land, vårt folk och vår kung på olika sätt genom åren och till sist står vi nu här med den 6 juni som nationaldag, helgdag och salutdag.

Vad ska vi nu göra? Här kliver möjligheten fram, en möjlighet för oss att faktiskt etablera en tradition. Midsommar, jul, påsk och så vidare är alla bestämda – huggna i sten – och ve den som försöker rucka på hur vi firar dem … med all rätt. De är vad de är och förutom lite olika inslag som varierar från familj till familj så firas de likadant i Sverige. Här gäller de gamla visdomsorden om att inte försöka laga något som inte är trasigt.

Nationaldagen däremot, den är mer eller mindre som ett oskrivet blad på vilket vi kan skriva vår egen tradition om vi vill. Och det vill vi. Förutom att den är som ett oskrivet blad lämpar den sig också bra att bygga eget kring eftersom den är ”politisk” till sin natur. Hur man firar den beror på hur man ser på Sverige. I flera kommuner brukar godhetssignalerande politiker arrangera firanden med så mycket multikulti som möjligt, med välkomstceremonier för de ”nya svenskarna”. Det säger en hel del om hur de ser på Sverige och det är inte en syn som vi nationalister delar. I andra kommuner händer i princip ingenting, vilket också är talande för hur de ansvariga där ser på Sveriges land och folk.

Sedan finns det vårt sätt, vilket vi inte riktigt är klara över hur det är.

Även om vi inte riktigt vet hur vi ska fira vår nationaldag så kan vi förhållandevis enkelt slå fast några grundregler som gäller när nationalister firar. Med dessa fastslagna, gjutna i betong och huggna i sten kan vi sedan gå vidare att fylla ut som vi vill. Vi träffar kanske inte rätt på en gång, men över tid kommer vi mejsla ut vår egen tradition – Det fria Sveriges tradition.

Den första grundregeln är att det är det svenska folket som firas. Nation betyder folk. Det är inte AB Sverige och dess stat vi firar, inte heller enkom den geografiska ytan som landets gränser omsluter. Det är definitivt inte en viss politisk ideologi eller några luddigt formulerade ”svenska värderingar”. Nej, det är det svenska folket som firas eftersom det är detta folk som är nationen Sverige.

Den andra grundregeln är att den svenska flaggan har en central betydelse denna dag. Den ska hissas under högtidliga former och den får gärna viftas med i form av små pappersflaggor. Den ska synas ordentligt där vi är och den ska inte – det tåls att upprepas – den ska inte bytas ut mot några andra symboler. Vår flagga är en symbol för nationen Sverige som är detsamma som det svenska folket. Det är kring denna som vi samlas på nationaldagen.

Den tredje grundregeln är att de två grundreglerna ovan ska förklaras för alla närvarande vid firandet, så att de inte bara känslomässigt blir en del av traditionen. Vi ska veta vad vi håller på med, och varför. Gammal som ung ska få denna kunskap till livs. Den kommer inte ges någon annan stans än hos oss. Alltså måste lite klassisk folkbildning ingå i vårt firande framöver.

Den fjärde och sista grundregeln är att vi ska ha trevligt. Det är ett firande, inte ett planeringsmöte inför katastrofernas konvergens eller dylikt. Det är fest, glädje och gamman. Det är skratt, vördnad och leenden. Vi hyllar vårt land och firar vårt folk – de som inte längre är med oss, vi som är här i dag och framtida generationer av svenskar som tar vid när vi är borta. Respekt och glädje ska vara ledorden för oss. Allt annat får vänta.

En idé om hur fria svenskar firar sin nationaldag har nu tagit form. Grunden är lagd och det är upp till oss att fylla den med innehåll och mening därutöver. Det är alltså det roliga kvar. I Svenskarnas hus i Älgarås ska vi göra så gott vi kan för att idag börja mejsla ut traditionen. Kanske kommer det se lite annorlunda ut hos dig, det gör inget, så länge grundreglerna följs.

Nu återstår inget annat än att önska varandra en glad nationaldag.